Slut på bebistiden.....

Det slår mig lite då och då att snart har jag ingen liten bebis mer..... Henny blir ju bara äldre och större. Kanske går hon snart? Och då är hon inte bebis längre. Jag njuter nu varje dag som jag får hålla henne i knät, bära henne, mata henne, känna hennes små händer och fingrar mot min arm och ansikte. De klumpiga ostyriga rörelserna som hon fortfarande har kvar. Känna hennes lilla kropp mot min när hon sitter och gosar i mitt knä. Jag smälter varje gång hon tittar länge på mig och bara ler. Jag är hennes stora idol! Det är en sån häftig känsla att uppleva detta! Hon och Olof kommer ju alltid att vara nära mig men det blir aldrig som när de är bebisar. Och så ska det ju självklart vara. De ska bli självständiga och trygga med sig själva och varandra. Men det känns ändå lite vemodigt att de växer upp så fort. Och vem vet...... jag har inte stängt dörren för en lite bebis till. Men det blir inte än på flera år. Nu ska jag njuta av de två underbara barn jag har här!