Jo, det var drama på flera nivåer i går. Jag tänker på Finalen i Melodifestivalen som vi tittade på med godis och ostbågar på bordet. Jag tyckte om mångfalden bland bidragen och jag röstade på Nicke Borg, hårdrockaren. Olof gillade förstås Eric Saade och blev glad när han vann.
Jag var glad att vi var hemma på lördagskvällen och inte satt på akuten.... jag och Henny var nämligen där vid halv fem-tiden. Vi busade i soffan och jag drog henne i armen då jag skulle hjälpa henne att resa sig och hon skrek till och ville inte röra armen mer. Ringde sjukvårdsupplysningen och fick rådet att åka direkt in med henne. Barn som inte vill röra och använda sin arm måste undersökas. Som tur var tog det inte så lång tid och efter 1,5 timme var vi färdiga. Armen var lagad som Henny sa. Det var ett ledband som hoppat ur sin plats i armbågen. En ung ortoped böjde hennes arm och det sa klick. Sen var allt ok! Tänk, vilket hantverk läkarna utför. Direkt efter att tårarna slutat trilla lekte hon som vanligt igen med armen och vi kunde åka hem!
Henny visar här sitt armband som hon fick på sjukhuset.
Barnen myser framför Mellon!
SHIT!!! Vilken dag! Tänk vad fel det kan gå när man busar... ååh vad skyldig man känner sig när sånt här händer. Ibland när jag busar med Melina så kan det knaka och då får man ju ångest. Tur att det "bara" var ledbandet som hade hoppat ur.
SvaraRaderaHoppas ni har det bra annars, såg att du också vabbat... imorgon ska i alla fall jag tillbaka till jobbet och Melina ska till dagmamma. Skönt att det blir som vanligt igen...hur länge det nu varar ;-)