Bilder från "vuxenhelgen"

I fredags blev jag bjuden av svägerskan Lisa på Lasse Winnerbäcks konsert i Malmö på Konserthuset. Hon hade en biljett över och tänkte på mig! Vilken kväll! Och vilka platser sen! Jag satt på tredje raden i mitten, ganska rakt framför själva huvudpersonen. Lisa satt rakt framför mig fast på första raden. Bara någon meter från Lasse!

 Han är så härlig. Blyg, generad och lågmäld. Samtidigt så cool och ett sånt bra framträdande. Avskalat och intimt. Nästintill akustiskt med tre musiker bakom honom på bl a cello, slagverk, trumpet, dragspel och piano. Fick en Winnerbäck injektion och måste nu göra en spotify-lista att lyssna på! Hugger i sten är min personliga favorit.  Tack Lisa för att jag fick följa med!

I dag var det sen dags att lämna barnen till barnvakt. Och de skulle få följa med på barnkalas till Gabriel som fyllde 3 år, så det alla fick ta på sig finkläder. Olof har valt ut svarta byxor och en randig tröja som han tyckte var snyggt. Och det var det ju...

 På väg mot Malmö!

 Vi var på Amiralen och såg Roberts Gustavssons 25-årsjubileumsshow. Mycket skratt, fullt ös med liveband och dansare. En riktig krogshow! Skrattade gott åt hans Tony Rickardsson.

Passade på att ta en promenad i ett vackert soligt och varmt Malmö. Pratade gamla minnen från staden och lite annat....

 På väg mot restaurangen i min nya prickiga klänning. Har nu kommit in i en svart-vit period vad gäller kläder. Efter att ha haft mycket färg och blommigt känner jag nu mig intresserad av det enkla svarta med vita detaljer.

 Efter showen åt vi middag på restaurang T-bone i Malmö. Charmigt, modernt och avslappnat med god mat. Som tur var hade vi beställt bord för det var fullt med folk som kom och gick hela tiden. Populärt ställe! Och vi kommer nog tillbaka också tror jag.

 Jag åt ryggbiff med rotsaker och klyftpotatis. Och bea naturligtvis! Björn åt T-bonestek förstås.

 Efter middagen tog vi en sväng förbi Brogatan där vi suttit många gånger i baren. Ville insupa lite atomsfär och gamla tider. Björn saknade de gamla barstolarna som var formade som sadlar och frågade om de nu var utbytta. Jo, sa bartendern, de bytte vi för åtta år sen! Gud vad tiden går, sa vi. Och så pratade vi om det förstås....  En trevlig kväll tillsammans med min man alltså. Nästan som förr i tiden. Men efter en stund längtade vi båda hem till barnen och tyckte det var skönt att komma hem efter några timmar i Malmö.