Två gånger denna veckan

har vi varit på Akuten. Det har aldrig hänt tidigare för oss i alla fall. Det började i söndags då vi åkte hem från Lidköping. När vi var utanför Landskrona busade Olof och Henny i baksätet. Jag vet inte riktigt vad de gjorde eftersom jag körde och det var mörkt på kvällen. De skrattade och höll på men jag sa också till dem flera gånger att lugna ner sig och sluta busa och bråka. Rätt som det var skrek Henny till och leken var slut. Jag hörde att det lät allvarligt på hennes skrik. Vi stannade bilen eftersom vi skulle tanka och jag tittade på hennes arm. Hon satt stilla och ville inte röra armen alls. Det såg precis ut som när hennes armbåge gick ur led för ett par månader sen. Vi fick styra mot Malmö och Akuten där. Körde in och Henny somnade efter att hon gråit ett tag. Hon gick gråtandes in på Aktuen med armen helt stilla mot sin kropp. Så fort man rörde henne skrek hon av smärta och sa att det gjorde ont.

Vi kom in och tog en kölapp. Det var inte så mycket folk där och klockan var 20.30 ungefär. Jag satte mig i en stol för att vänta och Henny masade sin upp i stolen brevid. Jag ser hur hon plötsligt rör armen när hon ska sätta sig tillrätta.
"Kan du röra på armen nu?  Gör det inte ont?"
"....... Nej. "

Det var bara att ta på jackan och gå ut från väntrummet. Vi var väl där i ca 2 minuter. Skönt visserligen.

Sen fortsatte vi de sista milen hem.

I går var det dags igen. På kvällen efter att Henny ätit middag fick hon ont i magen och skrek. Som magknip eller nåt. Det höll i sig en kort stund och sen vilade hon på soffan och somnade till. Efter 1,5 timme vaknade hon till igen och skrek. Det höll i sig en lång stund och hon var helt ifrån sig och tog sig för magen. Jag tyckte det var ganska obehagligt och vi bestämde oss för att åka in till sjukhuset med Henny även denna kväll. Snabbt var vi iväg och lämnade Olof till bekanta här i byn. Henny hade ont hela kvällen och vi fick sitta och vänta på läkare mellan kl 21-24! När vi väl kom in till läkaren sov Henny och hade inte längre ont. De undersökte henne men kunde inte fastställa vad felet var. Inget kändes fel på magen. Men de tog det ändå på allvar. Vi fick åka hem halv två med den pigg och glad Henny som inte hade ont längre.

Efter en sovmorgon i dag var det dags för dagis igen. Henny var som vanligt och det har fortsatt så! Peppar, peppar..... Men vilken vecka!