Utvecklingssamtal

I går var jag och Olof på utvecklingssamtal hos hans fröken Carita på Mariaskolan. Känner mig som en stolt mamma! Han är ju så begåvad, smart, skötsam, ansvarstagande, omtyckt, ödmjuk och massor av annat bra...... Fröken Carita säger att det fungerar mycket bra i skolan
Och Olof säger själv att han trivs och att det är kul! Han är inte den som hörs mest i klassen men han pratar i samlingen och gör alltid sina uppgifter. Han är noggrann och väljer ofta att sitta själv och skriva, rita eller läsa. Carita uppfattar det som att Olof är omtyckt bland kompisarna och att de gärna vill leka med honom. Olof ställer dock inte upp på bus utan låter bli att göra sånt som inte är tillåtet trots att vissa kompisar gör det.

Olof ligger på LUS 8. LUS är ett sätt att mäsa läs- och språkutvecklingen hos barn. I slutet av årskurs ett ska de ligga på 9 och Olof ligger redan på 8 så det finns inget att oroa sig för. Han läser enklare texter nu.

Det han har kvar att öva på är att knyta (en rosett, skosnören), lära sig sin födelsedag och personnummer. Ordningstalen (sjätte, sjunde osv...) behöver också övas lite på.... annars ligger han bra till.

Carita tycker att han ritar mycket bra och har på sistone ritat fina detaljerade teckningar i skolan. Och det stämmer! Från att inte alls har ritat under sina första 4-5 år har det nu vänt och det är en av favoritsysselsättningarna! Och han är duktig! Ska visa nån annan gång....

Efter ett sånt utvecklingssamtal känner jag mig mycket glad och stolt förstås! Min lilla älskade Olof!
Fröken Carita berättade också att hon har valt ut Olof att vara fadder åt en pojke med diabetes som ska börja i F-klassen till hösten. Hon valde Olof för att han är lugn och ansvarstagande och han har fått lära sig lite om diabetes.

Nu ska jag sluta... men man får faktiskt skryta om sina barn!

(fotot är från början av 2011)