Olof vaknade med feber idag. Han var hänging och slö. Han svalde alvedonen bra och skulle därför få en isglass. Men han tittade inte åt glassen. Han tittade upp mot taket och höll igen munnen. Jag trodde det var hans sätt att säga att han inte ville ha glassen, men sen hör jag honom gnissla tänder (eller bita ihop käkarna) och ser fradgan komma ur munnen. Då fattar jag att han krampar och jag ringer 112. De skickar en ambulans direkt men säger samtidigt att det troligen är feberkramp och att det går över snabbt. Efter bara någon minuts samtal med SOS slutar han krampa och somnar. Ambulansen kommer efter ca en kvart och då vaknar Olof till. Han har 39,6 í temp och är slö. De vill att vi följer med in till sjukhuset för observation och provtagning.
Henny sover fortfarande och jag och Olof sitter i våra pjamaser. Björn var redan på jobbet. Ingen barnvakt fanns till Henny, så vi fick alla åka med i ambulansen. Tänk! Vilken morgon! Olof repade sig snabbt efter att vi kommit in och han fått mer febernedsättande. Alla proverna var ok. Men pratade först om att han skulle läggas in över natten, men ändrade sig sen. Tror det berodde på att det var fullbelagt och att platserna behövs till mer allvarligt sjuka barn. Jag hämtade Olof och Björn på barnakuten vid halvsju-tiden ikväll. Då hade de suttit där hela dagen. Olof har pendlat mellan att sova, vara slö och febrig till att han lekt i väntrummet och varit sig lik. Han har varit vid gott mod och allt har gått bra. Han har blivit undersökt och stucken i fingret utan större protester. Och nu är vi hemma. Han får febernedsättande regelbundet, och är nog fortfarande lite sjuk, men vi hoppas att vi slipper fler kramper. God natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar