Då var det fredagskväll! Vad fort veckan gått! Men det har varit så kul! Jag tycker det är så roligt med mitt nya jobb. Spännande, nytt, kontakt mycket olika människor, administrativt arbete mm. Det känns mycket bra och som att det passar mig.
Vi bara säga att jag trivs med mina dagar. Förra inlägget blev kanske lite för negativt.... eller som att jag vill berätta hur jobbigt det är. Men det är inte det. Jag tycker det är roligt. Visst är jag glad och stolt över att jag hinner med så mycket. Jag går upp tidigt men är inte så värst trött. Barnen verkar också klara av det. Men idag när jag hämtade dem kl 17, var de trötta. På väg från dagis till bilen föll båda i gråt, av olika anledningar. Det är ovanligt faktiskt. Speciellt att Olof gör det. Men jag tolkade det som att de hade hållit humöret och skenet uppe hela dagen på dagis och att de nu slappnade av och gå kom tröttheten och frustrationen över dem. Men väl hemma myste vi i soffan och tittade på barnprogram och gosade, och då blev de på bättre humör.
Nu väntar en härlig helg tillsammans med Olof och Henny!
Självklart har man rätt att få berätta vad man känner. Det är ju precis som jag ibland skriver om hur jobbigt allt är.... Vi kvinnor har ju ofta ett behov att få prata och berätta om olika saker och dessutom mår vi bra av att få lite sympati från våra nära och kära, eller hur!? Vi behöver ibland höra att vi blir uppskattade som orkar hålla i.
SvaraRaderaKör hårt vännen.
Skönt att ni fick en gossig fredag trots att barnen var trötta. (obs, jag beundrar dig att du orkar vara uppe så sent. Jag är helt slut vid 21.00 och skulle inte ha några som helst problem att gå och lägga mig. Men ibland får jag försöka hålla mig vaken, annars blir mitt liv väldigt tråkigt.)
Jätte kram på dig!